Senaste seminariet jag var på pratade vi kring en text som heter Community, idendity and digital games av Martin Hand och Karenza Moore.

Texten handlade mestadels om hur spel kan knyta ihop människor på olika sätt. Det nämns till exempel om LAN parties där spelare träffas i verkliga livet för att spela mot varandra och om virtual communitys där spelare kan sitta framför datorn ett halvt jordklot från varandra.

Vi diskuterade en del om hur ens egen identitet ändras eller inte när man träffar andra människor på nätet. Om hur det är när man får chans att påverka sin personlighet och kanske vara den man inte är. De flesta ändrar nog små egenskaper hos sig själv utan att de tänker på det. Det kan vara bara en sådan enkel sak som att man inte nämner sitt riktiga namn. Eller att man inte nämner sina dåliga sidor eller tvärtom gör det för att man har chans att vara anonym.

Det närmsta jag kommer till att träffa folk på nätet är mitt pokerspelande och chattande på Messenger. När jag spelar bryr jag mig inte om att prata med de andra (oftast) för att jag inte vet vilka de är och när det kommer till chattandet på Messenger så ändras jag inte för att jag känner dem jag valt att prata med.

Men om jag nu skulle tänka efter lite så får jag väl erkänna att jag ändrar mitt beteende till det lite mer aggressiva när det kommer till poker på nätet än vad det gör i verkligheten. ;) Man får väl än chans att vara någon annan..

Är du lite nyfiken på LAN-parties så surfa in på Susannas blogg och klicka dig vidare!