Inför detta seminarium fick vi läsa en text av Stephen Lax som handlade om Internet och demokratin. Vi diskuterade hur Internet påverkar demokratin och de digitala klyftor som uppstår. Vad händer när inte alla har eller vill ha tillgång till all den information som går att fånga på det stora nätet? Är det "enklare" att få ett demokratiskt samhälle eller blir nu klyftan större än någonsin?

Vi hade även som uppgift att titta på vår hemkommuns och ett politiskt partis hemsida för att se hur pass användarvänliga de var, hur lätt det var att hitta olika slags information och även studera om det existerar någon slags kommunikation mellan väljare och politiker.
Jag besökte Stockholms kommuns hemsida och fann där inget speciellt att klaga på. Sidan var överskådlig och gick att anpassa på många olika sätt. Det som jag anser bör finnas med på en kommuns webbplats tyckte jag att jag fann.
Gick även in på Folkpartiets webbsida. Fastnade för den under valet då den i mina ögon hade ett väldigt enkelt och överskådligt upplägg för vad de stod för. Men hittade dock ingen tillgång till kommunikation mellan vanliga medlemmar. Hade det kunnat vara till Folkpartiets fördel att öppna upp ett forum/blogg för de som sympatiserade med deras åsikter istället för att bara ha partimedlemmarnas tycke?
Länkar till Malins blogg där hon visar vägen till Piratpartiet, ett parti där medlemmarna får chans att säga vad de tycker.

Senaste seminariet jag var på pratade vi kring en text som heter Community, idendity and digital games av Martin Hand och Karenza Moore.

Texten handlade mestadels om hur spel kan knyta ihop människor på olika sätt. Det nämns till exempel om LAN parties där spelare träffas i verkliga livet för att spela mot varandra och om virtual communitys där spelare kan sitta framför datorn ett halvt jordklot från varandra.

Vi diskuterade en del om hur ens egen identitet ändras eller inte när man träffar andra människor på nätet. Om hur det är när man får chans att påverka sin personlighet och kanske vara den man inte är. De flesta ändrar nog små egenskaper hos sig själv utan att de tänker på det. Det kan vara bara en sådan enkel sak som att man inte nämner sitt riktiga namn. Eller att man inte nämner sina dåliga sidor eller tvärtom gör det för att man har chans att vara anonym.

Det närmsta jag kommer till att träffa folk på nätet är mitt pokerspelande och chattande på Messenger. När jag spelar bryr jag mig inte om att prata med de andra (oftast) för att jag inte vet vilka de är och när det kommer till chattandet på Messenger så ändras jag inte för att jag känner dem jag valt att prata med.

Men om jag nu skulle tänka efter lite så får jag väl erkänna att jag ändrar mitt beteende till det lite mer aggressiva när det kommer till poker på nätet än vad det gör i verkligheten. ;) Man får väl än chans att vara någon annan..

Är du lite nyfiken på LAN-parties så surfa in på Susannas blogg och klicka dig vidare!